Blyvitt

Cremnitz von Björkhagen

Första målningen med egentillverkat kremservitt 🙂

Så här gick det till:

Bly rullat i blomkruka. (Augusti)

Rengör blyremsor och rulla dem till spiraler som passar i en liten blomkruka. Blyet kan man utvinna ur skärmningen (isoleringen) till gammal telekabel, mycket ren blyhalt krävs – således ej typografiskt bly som innehåller antimon. Ställ blomkrukan i ett litet fat som fylls till bredden med ättikvinäger – placera sedan fatet på ett större fat med bakpulver i. Bakpulvret kommer att avge koldioxid och får ersätta gödslet som man lade krukorna med bly i när man gjorde färgen förr. Ställ hela anordningen under en tättslutande glaskupa.

Under glaskupan några månader senare (November)

Redan efter ett par dagar bildas en vit beläggning på blyets yta – detta är basiskt blykarbonat (blyvitt). Låt anordningen stå ett par månader – helst på ett varmt ställe och fyll på med bakpulver och ättikvinäger då och då…

Blyet oxiderar nästan rakt igenom.

Tag ur blyspiralen försiktigt och placera den i en lämplig behållare.

Passa på att fylla på med färskt bly i krukan.

Fyll på kolsyrat vatten så att det täcker spiralen.

Kolsyrat vatten påskyndar bildandet av ännu mera basiskt blykarbonat.

För att öka mängden basiskt blykarbonat i pigmentet kan man använda kolsyrat vatten för att skölja ner beläggningen från blyet. Lägg på ett lock och låt behållaren stå så att allt pigment samlas på botten och klart vatten täcker resterna av spiralen.

Man kan redan nu fiska upp lite pigment från botten av behållaren.

Sköljningen med kolsyrat vatten upprepas ett par gånger för att avlägsna eventuella biprodukter som kan missfärga (blyacetat?). Då pigmentet är mycket farligt att handskas med i pulverform kan man förvara det under vatten för att minska risken för inandning och spridning i arbetslokalen.

Tillsätt ett par droppar linolja till det vattenburna pigmentet.

Blanda det våta pigmentet med en liten mängd linolja. Snart bildas en ganska kornig emulsion av pigment, vatten och olja.

Pigmentet emulgerar oljan och vattnet.

Pigmentet verkar nästan suga åt sig linoljan och vattnet pressas automatiskt ut vid rivningen. Kommer att tänka på att man hittat rester av ägg i Rembrandts blyvitt * – kanske var det inte bara för att åstadkomma putridons snabba torkning och relief – utan för att minska riskerna med kvardröjande vatten i färgen genom traditionell äggoljeemulsion.

Vid rivningen pressas vattnet ur blandningen och dunstar bort.

Krämigheten försvinner efter en stunds rivning och en jämn smidig färgmassa bildas.

Färgen verkar bli smidigare efter rivning.

Förmodligen innehåller det här färgprovet från innan sköljningen en del föroreningar – men vi provar ändå:

Färgen är klar för användning.

Fram med grejerna:

Skynda medan det är ljust…

Och på hyllan är nästa sats på gång:

Nästa omgång bredvid pigmentet – långsamt sjunkande.

* Van de Wetering, Ernst, Rembrandt, the Painter at Work